När Brasilien är motståndare på det gröna spelfältet tycks de våra få stora skälvan, vare sig det handlar om fotboll eller bridge. I kvartsfinalen bet återigen det brasilianska stålet (det finns väl sånt?) bättre än både moraknivar och hårdmetallborrar. Senast det begav sig var i förra VM, men då i semifinalen, i vilken det den här gången istället blev norsk torsk. Brasilien pulveriseras för närvarande i finalen av USA 1 med bl a världens bästa par, Rodwell-Meckstroth.

Förra helgen spelades DM-mix, då hustru och Spalten hade det tveksamma nöjet att försöka försvara förra årets triumf. Denna till trots betraktades vi knappast som favoriter eftersom några mycket meriterade par fanns på startlinjen. Nu lyckades varken vi eller dessa infria förväntningarna - fast på motsatta sätt; medan favoriterna hade en mer eller mindre tung söndag var våra motståndare tämligen generösa, och när vi samtidigt hade en del tur och förmådde att hålla i korten nöjaktigt stod lyckan oss bi.

Tvåa kom Mona Algerstam-Clas Persson som också med stor säkerhet är kvalificerade för SM-finalen. Möjligen kan även Ehlinarna på tredje slinka in. Inför sista ronden var ställningen helt jämn mellan de blivande ettorna och tvåorna. På allra sista brickan utspelade sig följande vid vårt bord:

V - N - Ö - S
1kl - p - p - D
p - 2ru - p - 3NT

Anthony Scherdin hade ett knepigt utspel och beslöt sig för att chansa på att etablera spaderstick genom sp E och K och mera spader till handens dam, då Bibbi som Öst valde att högmarkera ruter. Med två spaderstick i bagaget kunde nu spelföraren lätt ordnat nio stick genom att etablera rutern, men lurades av ru 2 som indikerade minst femkorts ruter hos Öst från start. Efter hjärter mot kungen som Väst tog för att spela mer hjärter till bordets dam var så Syd uppe i åtta stick, men var finna det nionde?

Det finns uppenbarligen minst åtta, inte otroligt flera svarta kort till vänster och samma antal röda till höger, vilket gör att Öst kan få svårt att hålla både hjärter och ruter. Sagt och gjort, för att etablera erforderligt skvistempo fick Väst för kl D och klöverreturen togs på handen för att inkassera sp kn. När bordets kl E vann nästa stick blev Östs situation mycket riktigt ohållbar:

I praktiken valde Bibbi förstås att saka en hjärter så att hj 10 gav hemgången. Notera det tursamma valet av spelsättet ovan som kunde ha misslyckats om Väst haft en trefärgshand med kort ruter, vilket var väl så troligt såsom spelet utvecklade sig. Istället ska man då efter hj D inkassera minst ett ruterstick, sp kn och hj E för att sedan spela in Öst i hjärter för klöverfavör. Om sitsen varit sådan skulle vi antagligen slutat på samma poäng som Mona och Clas och tävlingen avgjorts på särskiljning!