Vårens seriespel i Arne Blom Open Teams påbörjades i måndags, dock med ett par matcher uppskjutna pga försenat nyårsfirande på sydliga breddgrader. I div 1 överraskade nyuppflyttade lag Ström som knappt slog höstens segrare Hårda Bud med 16-14. Såväl Kritan som Johansson i div 3 visade fina takter då man i stort sett spelade jämt i sina matcher mot Scherdin respektive Zeke, vilka båda tidigare under lång tid huserat i div 2.

I DM-lag besökte vi härom veckan Söderhamn och den nya, trevliga och mycket ändamålsenliga spellokal som klubben (-arna?) anskaffat - grattis! Efter en från vår sida bedrövlig första halvlek lyckades vi vända till en knapp vinst. I andra halvlek skulle Spalten försöka bemästra följande situation:

V - N - Ö - S
P-1R-1H-D*
1N-2R-P-?

* neg D

Jaha, vilken är ambitionen? "Närhelst två öppningshänder mötas skola utgång bjudas" deklamerade redan de gamla grekerna. Men tiderna förändras och med allt tunnare öppningshänder äger rådet inte längre riktigt samma giltighet. Inte desto mindre följs det nästan undantagslöst även idag, kanske för att man inte vill riskera att få f-n för missad utgång, medan lagkamraterna ofta visar stort överseende med straff i hårt bjudna kontrakt.

Har Nord hjärterhåll är kanske 3NT inom räckhåll (enligt vårt system har partnern förnekat fyrkorts spader), men var finns sticken? Själv kan man som mest bidra med sex stick, inte alls illa, och partnern måste därmed stå för minst tre. Förvisso har han öppnat, men budgivningen antyder minimal styrka med en lång, halvskramlig ruter. Med hjärter ut kommer en ingång att slås bort innan ru E avblockerats, vilket kräver ytterligare en ingång för att inkassera ett eller möjligen flera ruterstick som torde behövas för hemgång.

Visst, har Nord t ex minst två klöver inklusive knekten, hj E och ru K och D är utgången orubblig, då ingen av fi av budgivningen att döma har femkorts spader. Även ru K, hj E och sp E alternativt hj K går ju bra om klövern ger fem stick, men hur troligt är det på en skala från ett till tio?

Spalten satt länge och stekte innan han fegade - allt för att slippa möta broder Brunos bistra blick. Nej då, Rune är alltid vänligheten själv vid bordet, även när man bjuder eller spelar som en kork; eventuella dylika blickar måhända reserveras för mer lämpliga tillfällen. Oaktat det psykiska tillståndet är en god vana och tillika etik dessutom att aldrig titta på varandra, eller för all del på motståndarna, under spelet.

Hur som helst, stick i stäv med ovanstående bedömning fick det bli 2hj (krav), på vilket Rune, som å sin sida var orolig för att partnerns utgångsintresse var baserat på semianpassning i ruter, motvilligt medgav innehav av hjärterhåll medelst 2NT. Övertecknad lade pliktskyldigt på till tre, varefter Öst som väntat spelade ut hjärter:

Rune tog utspelet med esset, spelade ruter till ess och försökte sen snika ett spaderspel genom att locka med tian mot kungen, vilket mycket väl kunde ha lyckats om esset suttit före. Resultatet blev en straff och, som det visade sig, en inte oväntad likabricka, medan t ex ett ruterkontrakt skulle gått hem i minst tre.

Ovanstående giv illustrerar att ett till synes tufft agerande istället kan indikera motsatsen, att vederbörande inte vågar följa sin övertygelse av rädsla för kritik - en mänsklig svaghet som förekommer såväl vid bridgebordet som i allvarligare sammanhang.