DM-parfinalen spelades förra söndagen i Sandviken. En riktig maratontävling minsann - mellan kl 10.00 och ca 20.00, med plats för lunch och en kortare kafferast, avverkades hela 66 brickor. För en ren hobbyspelare onekligen i mastigaste laget, medan de som spelar bridge med samma inställning som Brynäs och SAIK:s iskrigare uppvisar i sina respektive grenar förstås är nöjda. Men handen på hjärnan, hur många sådana spelare fanns i det stora men relativt "tunna" startfältet, eller finns överhuvudtaget i distriktet? Nu måste man naturligtvis inte vara antingen eller, utan på en kontinuerlig skala befinner sig väl de flesta någonstans mittemellan ytterligheterna.

Därmed slut på kritiken, distriktsförbundet med TL Stefan Vestlund och Tore Enbarr vid datorn genomförde hursomhelst ett utmärkt arrangemang. Ett bekymmer dock, speciellt för en bridgeskribent utan fotografiskt minne (hustrun skulle nog hävda över huvud taget), var att givsamlingen efter strul med datorsystemet hade svävat ut i den oändliga cyberrymden där mörker är noll och ljus är ett, vilket har medfört vissa rekonstruktionssvårigheter.

I mötet mellan segrarna Curt Hammarberg-Robert Nilsson och tvåorna Rune Pettersson-Rolf Scherdin, som härmed varmt och vederbörligen gratuleras, förekom följande:

N -- Ö -- S -- V
1S - D - R - 2H
P - P - 2S - 3K
3N - P - P - D
3S - P - P - P

Roffe som Väst skulle spela ut och valde efter omoget övervägande sin singelruter. vilket rullade upp ruterfärgen för Robert med bibehållen trumfkontroll; ru 9, kn och K, spader till ess, rutermask, klöver till dam och ännu en rutermask. Allt försvaret sen kunde få med var tre trumfspel och ett i hjärter och 24 av 32 möjliga poäng till NS. Med hjärter ut till tian och mera hjärter kommer spelföraren däremot inte att få ihop till mer än åtta stick, eftersom bordet måste spelas in tre gånger för att lösa rutern varvid Öst kan stjäla den andra klövern, trumfa ut handen och inkassera ett hjärterstick.

Ett budläge där du i zon mot ozon fått följande tilldelat:

Inte mycket att torgföra förstås, men innan du får ordet i sista hand öppnar vänsteryttern med 4sp som din partner dubblar, pass och så är det din tur? På en sån här hög nivå visar dubblingen påtaglig styrka med en balanserad, semibalanserad eller trefärgshand. Ditt spaderinnehav, eller snarare brist på, gör den första typen troligare. Pass kanske?

Kan mycket väl vara rätt, men din singelspader gör samtidigt att egen utgång hägrar, vilken om den går hem med stor säkerhet skulle ge bättre betalt i rådande zoner. Du har två bjudbara färger, men vilken väljer du? Ingen, eller snarare båda genom 4NT, visandes någon tvåfärgshand. Bjuder din partner en rödfärg passar du, medan du på 5kl bjuder 5ru och därmed ber om preferens i ruter/hjärter:

Som synes går 5ru precis hem vilket är bättre än de två (tre om spelföraren chansar på en klövermask) bult man får in i 4sp dubbelt, vilket segrarna fick köpa, dock efter att Robert nöjt sig med att spärra med 3sp. När sen Nord slarvigt spelade ut ru K slank kontraktet dessutom hem efter två ruterstölder. Bättre är förstås att titta på bordet med hj E, då sp E och mera spader är den uppenbara fortsättningen. Hela sex NS-par släppte hem 4sp medan endast ett lyckades ta sig till 5ru.